-Mamma, Merkurius är den planeten som är närmast Solen eller den brinnande stjärnan. -Jaha..Jag kommer inte ihåg var alla planeterna finns. Skulle du vilja bo på Merkurius?
-Nehej. Då brinner man ju upp. Dessutom finns det inget syre där.
- Vad är syre?
-Meh!...det vi andas för att leva. Och då kan inte växter leva där heller för deras syre är koldioxid, som vi andas ut.
-Var har du lärt dig det?
-Om planeterna på ett dataspel och syre på ett TV-program.
Var lär sig barnen mest och vilken kunskap är okejad av hela samhället? Min dotter tycker att det är bra att gå i skolan för "där lär man sig saker" Frågan är var hon har fått den idén ifrån? Är det skolan, föräldrar och mor och farföräldrar? Hon ifrågasätter inte heller att hon skall sitta och fylla i bokstaven Z fyrtio gånger fast hon varit läsande i tre år. Hon är nöjd med sin insats när hon är klar. Men har hon utvecklats inom området läsning och skrivning som måste vara målet med denna övning? Vad som är tydligt är att skolan erbjuder henne träning i den sociala samvaron. Att lära sig samverka med olika personer. Men kan skolan hålla kunskapsmonopolet idag som enda aktör eller förändras vår roll? Och hur möter vi alla barn just där de befinner sig?
Inlägg
2 kommentarer:
Intressant reflektion. Jag skrev om något liknande idag på min blogg ;)
Ja det är intressant. Speciellt då man märker att barn redan i ettan lärs in i systemet. Eller kanske är det där man lärs in?
Skicka en kommentar