Handskriften- en ny betydelsebärare?

Idag visade jag ett blogginlägg från vår kompisskola i Göteborg för min specialpedagogkollega Johnna. Jag tyckte att det var fantastiskt vad de sett med den snabba utvecklingen av handskriften efter införandet av datorer. -Varför då? var hennes respons. Jag började argumentera för att det är ett tydligt sätt att se elevernas utveckling, att visuellt kunna ta på skillnaden. Men hennes fråga lämnade ändå en spännande trådrulle att ta tag i. Vilken betydelse kommer handskriften att ha i framtiden? I målen står det att eleverna skall kunna skriva läsligt för hand och med dator när de lämnar åk 9. Jag är övertygad om att handskriftens roll kommer förändras, eller rättare sagt, redan är  förändrad. Givetvis behöver vi snabbt kunna skriva upp sura lappar i tvättstugan eller stödanteckningar när vi står utan manicker, men när använder vi det professionellt och i det privata när vi kommunicerar i skrift nuförtiden? Handskriftens uttryck per se är den personliga touchen. Den kan vi inte få fram genom våra maskiner. Än. Och den uttrycksformen och den kraft som finns i det bör uppmärksammas och utvecklas på ett medvetet sätt. I det här ljuset känns det bra att eleverna inte blir hämmade av att de motoriskt inte kan skriva som de kan läsa och därför blir frustrerade av pennan som verktyg. Forskning visar att elever som börjar skriva med tangenter blir bättre på handskrift efter åk 3 då de är mer motoriskt utvecklade.

Bilden ovan är tagen utanför min port på Södermalm. En kvinna går runt och sätter i sina Skämsflaggor i hundlortar. Ett uttryck för mångas irritation på slappa hundägare. Hade lappen varit tryckt hade den förlorat sin kraft i uttrycket! :)

2020

Tjugohundratjugo. Det känns långt fram i tiden, nästan lite overkligt. 

 Vi hade ett himla kul föräldramöte i torsdags där vi gick igenom vad vi har gjort hittills och vad vi ser. En anledning var också att få ett tillfälle att diskutera hur vi vill att communityn skall användas pedagogiskt. Alla föräldrar är nu påkopplade och det känns viktigt att vi interagerar med barnen där med samma utgångspunkt. Att vi skall bygga och uppmuntra till att våga och testa. Alla fick prova på och samtidigt titta i sitt barns mappar med filmer, texter och bilder. Många skratt blev det framför Photo Booth när föräldrar fotade sig som en kommentar till barnen. Jag och Pernilla glömde bort oss och pratade och instruerade dem som vi gör med barnen. När många såg ut som fågelholkar kom vi på att det språkbruket vi använder var för avancerat. :)  Föräldrarna fick fylla i en utvärdering som skall bli spännande att sammanställa.  Många har berättat för oss att de ser skillnader hemmavid.

2020 är det år då våra ettor tar studenten och skall vara förberedda för högre studier och en arbetsmarknad som vi bara kan sia om hur den ser ut.

Vad lär de sig inte?

Jag sitter nu och förbereder ett föredrag för Falkenbergs kommuns lärare och funderar över de ökade resultat Broängen har haft under de senaste 7 åren. Under den tid vår satsning på media startade. Resultat i åk 9 är väldigt tydliga, 187,6 år 2001 i snittbetyg till 226,6 2008 trots att vi ökade klasstorlekarna rejält, vilket får en att tänka över hur vi mäter resultat i de lägre åldrarna. Vi har inget betygssystem eller nationella prov. Som vi vet bara mäter ett utsnitt av de kompetenser och färdigheter barn har. Vi ser ju redan nu betydliga fördelar för barnen med lugn och ro, stort intresse och framför allt ökad textproduktion och konsumtion. Men vi ser också en helt annan begreppsapparat. Barnen googlar, sorterar, undersöker men producerar också medier i form av bildspel, ljudfiler och bilder. Träfflista, docken, format och systeminställningar är begrepp de slänger sig med, vilket en vikarierande pedagog påtalade. "Jag hade ingen aning om vad de pratade om!" 

Frågan man måste ställa sig är.. missar de något? Eller mäter vi rätt saker? Vi följer ju samma planering med natur och kroppen osv. Innehållsmässigt känner vi oss säkra på att de får allt de skall ha eller mer. Men är det något annat vi missar? Den dolda läroplanen?

(Måste förtydliga... jag tror inte vi skall väga och mäta barnen i tidig ålder. Eller överhuvudtaget. Betyg är moroten man introducerar när man misslyckats  att få lärandet lustfyllt och meningsfullt!)

Barnen "försvinner in i sina datorer"

Vi har bokstavsgenomgång och samlar ord på tavlan. Alla barnen ropar ut ord, sedan är det dags att skriva ihop en berättelse av orden som vi har samlat ihop. Barnen tar fram sina datorer. Då händer det plötsligt något, ljudnivån i klassrummet sjunker och barnen ”försvinner in i sina datorer”. Man kan verkligen se hur koncentrationen ökar hos barnen när de skriver i sina datorer.

Det är en lyx utan dess like att använda datorer i undervisningen. Innan jag började arbeta med ettorna var jag positivt inställd till detta, men nu när vi har arbetat ett tag vill jag aldrig mer gå tillbaka till papper och penna! Innan påsklovet provade jag att ta bort datorerna under en lektion. Reaktionerna på detta var följande: Nej det är jättejobbigt, jag får ont i handen, det tar så lång tid att skriva för hand, vad tråkigt. Barnen älskar att skriva och spela i sina datorer. Med hjälp av datorerna kan vi verkligen fånga det lustfyllda lärandet!

Att döda tunna människor- Mediepedagog funderar

För två år sedan var min dotter 5 år. Jag satt och diskuterade med henne vad hon gjorde på nätet, givetvis orolig att hennes storebror introducerat för våldsamma spel. Jag tog upp mobilen och spelade in en del av samtalet. Hon försöker övertyga mig om att det "är inte på riktigt mamma!". Dessutom är det bara "tunna människor" dvs streckgubbar. Hon kunde skilja på spel och verklighet. Helt klart var det så att det var jag som inte kunde det. "Att döda människor?" frågar jag ju. Vad som är tydligt, nu när jag ser det efteråt, det är att hon argumenterar för sin aktivitet. 

-Det är roligt. 

-Det är inte på riktigt. 

För hon vet att jag nojjade över hur det påverkar dem. Men det gör jag inte längre när mina barn skriker "Kasta granater!"      "Head Shot!"  Jag vet att jag har koll för jag pratar med dem om vad de gör och hur det funkar och då får jag koll på hur de påverkas av det.

Den här situationen var ett av startskotten till att börja undersöka hur barns lärande i de yngre åldrarna ser ut oavsett om det är hemma eller i skolan. Ju längre projektet fortskrider desto tydligare är det att när vi inkluderar deras verklighet och intressen så visar vi dem respekt. Att respektera vad de gör och därmed synliggöra deras kompetenser och förmågor förstärker självförtroendet och lärandet. Vad vi märker är att många av barnen vågar ta för sig mer då deras kompetenser blivit synliga. Att kommunicera med tillgång till flera kanaler som chatt och community har också varit ett socialt lyft för flera av barnen, då de gör det på egna villkor. Vilket inte är så konstigt om vi går till oss själva. Vissa saker avhandlas enklare på mail än att lyfta luren..

Zzzz- informellt vs formellt lärande

-Mamma, Merkurius är den planeten som är närmast Solen eller den brinnande stjärnan. 

-Jaha..Jag kommer inte ihåg var alla planeterna finns. Skulle du vilja bo på Merkurius?

-Nehej. Då brinner man ju upp. Dessutom finns det inget syre där.

- Vad är syre?

-Meh!...det vi andas för att leva. Och då kan inte växter leva där heller för deras syre är koldioxid, som vi andas ut.

-Var har du lärt dig det?

-Om planeterna på ett dataspel och syre på ett TV-program.

Var lär sig barnen mest och vilken kunskap är okejad av hela samhället? Min dotter tycker att det är bra att gå i skolan för "där lär man sig saker" Frågan är var hon har fått den idén ifrån? Är det skolan, föräldrar och mor och farföräldrar? Hon ifrågasätter inte heller att hon skall sitta och fylla i bokstaven Z fyrtio gånger fast hon varit läsande i tre år. Hon är nöjd med sin insats när hon är klar. Men har hon utvecklats inom området läsning och skrivning som måste vara målet med denna övning? Vad som är tydligt är att skolan erbjuder henne träning i den sociala samvaron. Att lära sig samverka med olika personer. Men kan skolan hålla kunskapsmonopolet idag som enda aktör eller förändras vår roll? Och hur möter vi alla barn just där de befinner sig?

Barnen har en länk på Ettornas

Idag vid skärmstädningen fick de se en bild av mig transformerad till man. Vi skrattade så vi skrek. Här är jag som apa. Givetvis ville alla transformera sig. Jag har lagt länken längst upp på Ettornas så kan man leka hemma lite i påsk. Vi har också bestämt att ha en rolig timme första veckan efter påsk där vi kan prova på allihop och sedan visa varandra. 

Face Transformer

På förekommen anledning

Idag blev det ohållbart. Eleverna visade hur de gjorde för att hålla ordning på sina skrivbord. Filerna som hopar sig börjar bli många och de är så intresserade av att personalisera sin dator genom att byta skärmbild hela tiden och den blir ju helt sabbad av stöket. Så de har olika lösningar på det, för vi har glömt att visa hur man skapar mappar och sparar där efter kategori. Så imorgon lade vi in en städtimme. Vårstädning då de lär sig mappar. Vilket jag borde praktisera, se bild. ;)

På tal om skärmbilder. Många har haft problem med "suddiga" bilder både i deras skärmbilder men också i deras bildspel. Så idag gick vi igenom olika format, dvs storlekar och hur det funkar. Ju högre pixeltal desto större bild och vad som händer med en liten bild som "dras ut". Det hade vi inte tänkt från början...men behovet styr.

Det har visat sig att det är problem med chatten för många av eleverna. Jag kommer jobba på problemet vilket kan innebära en avstängning i perioder för chatfunktionen.  Det kan vara bra att känna till!

Broängsmodellen- inget annat!

Det har varit kul under dessa veckor som bloggen varit igång. Dels får man syn på sitt eget arbete, ni föräldrar får insyn och, lite oväntat, många pedagoger med samma intresseområde hör av sig eller länkar. Superkul! För nästan ett år sedan hade vi besök här på Broängen från Göteborg, nu är de igång på Dalaskolan och i Lärjedalen. Det skall bli spännande att följas åt. Vi har en Blåvittanhängare i klassen, exklusive mig.

Många tror att vi arbetar efter Tragetonmodellen, men det gör vi inte! Där använder man datorn som skrivmaskin och inte så mycket mer. Vi arbetar med utgångspunkt i barnens intresse/sammanhang och deras kommunikativa lust. Det vidgade textbegreppet omfattar bild, rörlig bild, text och ljud i samspel. Så, fick jag det sagt! :)

Bilden är från Gröna Lunds öppningsdag förra året. Vårtecken för en sjuåring!