För två år sedan var min dotter 5 år. Jag satt och diskuterade med henne vad hon gjorde på nätet, givetvis orolig att hennes storebror introducerat för våldsamma spel. Jag tog upp mobilen och spelade in en del av samtalet. Hon försöker övertyga mig om att det "är inte på riktigt mamma!". Dessutom är det bara "tunna människor" dvs streckgubbar. Hon kunde skilja på spel och verklighet. Helt klart var det så att det var jag som inte kunde det. "Att döda människor?" frågar jag ju. Vad som är tydligt, nu när jag ser det efteråt, det är att hon argumenterar för sin aktivitet.
-Det är roligt.
-Det är inte på riktigt.
För hon vet att jag nojjade över hur det påverkar dem. Men det gör jag inte längre när mina barn skriker "Kasta granater!" "Head Shot!" Jag vet att jag har koll för jag pratar med dem om vad de gör och hur det funkar och då får jag koll på hur de påverkas av det.
Den här situationen var ett av startskotten till att börja undersöka hur barns lärande i de yngre åldrarna ser ut oavsett om det är hemma eller i skolan. Ju längre projektet fortskrider desto tydligare är det att när vi inkluderar deras verklighet och intressen så visar vi dem respekt. Att respektera vad de gör och därmed synliggöra deras kompetenser och förmågor förstärker självförtroendet och lärandet. Vad vi märker är att många av barnen vågar ta för sig mer då deras kompetenser blivit synliga. Att kommunicera med tillgång till flera kanaler som chatt och community har också varit ett socialt lyft för flera av barnen, då de gör det på egna villkor. Vilket inte är så konstigt om vi går till oss själva. Vissa saker avhandlas enklare på mail än att lyfta luren..
Inlägg
2 kommentarer:
"döda tunna människor" :-)
Nå, Olof (Louises lillebror) också fem år och jag hade en liknande diskussion för ett tag sedan. Jag ifrågasatte dödandet i ett litet "krigsspel" han hittat (bara tunna människor ;-)), han svarade "mamma, jag dödar dem inte, jag förgör dem bara". Hm.....skillnaden känns hårfin :-D
Jag tycker att det är fantastiskt att se barnens otvugna självförtroende. De skriver glatt meddelanden på msn till mina kompisar så fort jag vänder ryggen till. Sedan att det inte blir korrekt svenska alla gånger (dvs ingen gång :-)) det gör inget. Kommunikation är av godo!
"Förgör dem bara" Fantastiskt!! :D :D Vilken vokabulär!
Ja, jag håller med dig, den otvungna kommunikationen är av godo. Rödpennan och rättningar av småfel gynnar inte deras språkliga utveckling. Fokusera på det som bär och utveckla det. Då skapar man självförtroende nog att man vill få en förklaring till strecken under orden. Om man tittar på utdragen från chatten från den 27e mars.. så ser man att elev 2 har en felstavning i sin fråga. Jag rättar inte utan upprepar frågan med rätt stavning. I kommande mening kommer samma ord tillbaka. Rättstavat. Man behöver inte hugga. Bättre bygga. /Jannie
Skicka en kommentar