Handskriften- en ny betydelsebärare?

Idag visade jag ett blogginlägg från vår kompisskola i Göteborg för min specialpedagogkollega Johnna. Jag tyckte att det var fantastiskt vad de sett med den snabba utvecklingen av handskriften efter införandet av datorer. -Varför då? var hennes respons. Jag började argumentera för att det är ett tydligt sätt att se elevernas utveckling, att visuellt kunna ta på skillnaden. Men hennes fråga lämnade ändå en spännande trådrulle att ta tag i. Vilken betydelse kommer handskriften att ha i framtiden? I målen står det att eleverna skall kunna skriva läsligt för hand och med dator när de lämnar åk 9. Jag är övertygad om att handskriftens roll kommer förändras, eller rättare sagt, redan är  förändrad. Givetvis behöver vi snabbt kunna skriva upp sura lappar i tvättstugan eller stödanteckningar när vi står utan manicker, men när använder vi det professionellt och i det privata när vi kommunicerar i skrift nuförtiden? Handskriftens uttryck per se är den personliga touchen. Den kan vi inte få fram genom våra maskiner. Än. Och den uttrycksformen och den kraft som finns i det bör uppmärksammas och utvecklas på ett medvetet sätt. I det här ljuset känns det bra att eleverna inte blir hämmade av att de motoriskt inte kan skriva som de kan läsa och därför blir frustrerade av pennan som verktyg. Forskning visar att elever som börjar skriva med tangenter blir bättre på handskrift efter åk 3 då de är mer motoriskt utvecklade.

Bilden ovan är tagen utanför min port på Södermalm. En kvinna går runt och sätter i sina Skämsflaggor i hundlortar. Ett uttryck för mångas irritation på slappa hundägare. Hade lappen varit tryckt hade den förlorat sin kraft i uttrycket! :)